Sång Om Syrsor - Zarah Leander, FFB Orchester Berlin

Jag kan inte längre höra syrsor, det är trist

Men det är en överkomlig brist

Syrsans sång är inte någon oersättlig sång, men ändå jag minns en gång

Det var då det var en vår, jag var knappa 17 år

Och han var förstås min unge Casanova

Han sa varmt och ömt

Vad?

Det har jag glömt

Men det var nånting han lova'

Evig kärlek, ja jag tror att det var nå' sånt han svor

Jag var drakens fånge, han var sagans prins

Liksom vaknad nyss, utav prinsens kyss

Jag såg honom i ögonen och syrsor sjöng sin serenad

Jag minns att jag var glad, men det är också nästan allt jag minns

En dag kan det hända, det kan hända ganska snart

Tekniskt går ju allt med sådan fart

Att vi kurar hop oss i ett skrymsle på vår jord

Någon söker efter ord

Det var då det fanns en värld, den var inte mycket värd

Men den var vårt hem, och syrsor sjöng om kvällen

Vårar kom i grönt, allt var ganska skönt

Åtminstone på vissa ställen

Nu har solen blivit skymd, i Aniaras isblå rymd

Och vi tvivlar på att goda gudar finns

Men jag minns en gång, syrsor sjöng sin sång

För den som hade öra till att höra

Kärlek, tro och hopp — ja, nåt vi då fann opp

Men det är nästan allt jag minns