Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp - Markus Krunegård

Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp

Jag har vart kär men där jag är finns inget hjärta att ge bort

Jag saknar ord.

Jag saknar tankar dom jag har är gamla

Användna på mörka platser som jag hellre glömmer än har kvar

Vi skulle setts i London men du hade busat bort ditt vett

På tiotusen meters höjd spydde jag på en toalett

Nåt slags rekord är satt i att fly så långt bort från sig själv man kan

Härlig bloody Mary blev förfärlig när allt tog slut i den krasch

Där jag gick sönder o gav bort mig själv till andra bit för bit

När jag var klar fans inget kvar.

Jag vände inåt o kom ut

Som nånting nytt nåt ljust jag hade velat visa upp för dig

Men du var färdig klar o vidare sa «tack men nej»

Det här var åren när jag sa JA till allt utan förbehåll

Det ledde bara till problem som var långt bortom min kontroll

Linjen är tunn o alltid nära till allt som är grönt o grant

Rim o reson.

Bot o bättring.

Ge mig en chans till jag kan

I sena nätter efter fester tänker efter vad är sant

Klumpig ful o fumlig slog mig matt för att jag inte fatta att

Jag aldrig kommer att förstå nånting livet bara blir

Det skrämde andan ur mig sen gömde jag mig i ytterfil

Din nya kille är smart o pratar fort med svåra ord om allt han gjort

Jag muckar gräl med allt det där jag också vill men inte törs

Först efteråt blir saker klara varför ska det vara så

Om några år kan vi springa på varandra o säga så illa kan det gå

Aldrig rätt tid.

Aldrig rätt plats

Det kommer aldrig finnas nåt som heter rätt tid rätt plats

Jag ser tillbaks på mörka moln som heter ånger sorg o skam

Dom kanske krossar mig en dag men till dess var det jag som vann