Jag Föddes Ur Havet - Александр Рыбак

Jag föddes ur havet

vid vindarnas lek

och väcktes i vågornas dans

och spolades upp

på den grönskande strand

och visste med ens att jag fanns.

Jag kände mig hungrig,

då åt jag mig mätt

av frukter som föll i min hand.

Men oron blev stor

för kommande da’r,

som levande känner ibland.

Nu lyssnar jag tryggt

till de lugnande slag

som endast mitt hjärta kan ge.

Jag räknar ej längre

de tider som flyr,

jag fruktar ej vad som ska ske.

Innesluten i jordens famn

ska Du alltid vara!

Vem Du är

och vad Du är

behöver ingen förklara.

Tiden går

och den står still.

Allting finns

Och hör Dig till!

Innesluten i jordens famn

ska Du alltid vara!

I was born out of the sea

by the play of the winds

and was woken in the dance of the waves

and wash washed up

on the verdant shore

and I knew at once that I existed.

I felt hunger

and I ate (until I was not hungry)

of the fruits that fell into my hand.

But the worry became big

for future days,

like the living feels sometimes.

Now I listen safe

to the calm beats

that only my heart can give.

I don’t count anymore,

the times that flees,

I fear not what will happen.

Enclosed in the earth’s embrace

shall You always be!

Who you are

and what you are

nobody need to explain.

Time goes

and time stand still.

Everything exists

And belongs to you

Enclosed in the earth’s embrace

shall you always be.