Etta - Cornelis Vreeswijk

Förr färdades jag med strömmen och vinden i obönhörlig takt

Som sanden i timglaset

Nu har man lärt mig accelerera

Så kom, min Iris, låt oss ligga tillsammans i åtta G

Så som en ljuvlig mö faller i tattarens famn pendlar vi till Copernicus

Spindelvävens glob

En ständigt, i natten bortflyende

Skalbaggen i den mörka vedboden

Den nyaste metoden är att pendla

Aldrig mera raketstarter och brinnande gräs

Håll dig i mig, min Iris, som vore vi på tivoli

Håll mig i dig…

Så som en svärdfisk faller tillbaka i havet faller vi mot Copernicus

Nolla