Maktens Spira - Finntroll

Jag sprang med brisen

Mot norr den eviga isen

Jag fann en dalgang

En massiv spricka

Masarna visade vägen ur skyn

Da mötte jag isen

Da fann jag hav

En storm steg ur vagors djup

En hemlighet om maktens spira

Urgudar nu ristat genom mej

Sparet in i isen gick

Djupt mot dess frusna kärna

(Där den stod evigt stel

Gick en fara in med flodens ström

Ner mot det bla jag vandra

Isen i mina adror fär dagar tio)

Där fanns en grotta, en faslig sal

I grottans mitt han stod

Som djupet kallat ur stjärnors ljus

Krigarren mäktig fran rymders sus

Ur hans frusna hand jag tuggat

Ett spjut fran en ändlös plats

Ett skrik ett dan fran spjutets blad

Maktens spira med stjärnors rad

Tusende steg mot jordens yttre

Fran djupet jag än en gang steg

Nu grinet ej släckas fran detta tryne

Ett slag nu badas, snart slutförs allt

I ran with the wind

Northward, the perpetual ice

I found a valley

A massive gash

Seagulls guided me from the sky

Then I met the ice

Then I found the sea

A storm arose from the deep waves

A secret of the scepter of might

Ancient Gods now etched through me

The trail went into the ice

Deeply towards it’s frozen core

There it stood, forever unmoving

Followed a crack and the flowing water

Down towards the blue I wandered

The ice in my veins, for ten days

There was a cave, a ghostly chamber

In the middle of the cave he stood

Which the deep has conjured from the light of stars

The mighty warrior of the void

From his frozen hand I ate

A spear from an endless place

A cry, a rumble from the blade of the spear

The spire of might with a row of stars

Thousands of steps towards the the surface

From the depths I once again arose

Now the grin of my snout will not be extinguished

A battle now beckons, soon all will be finished