Conjuring the Expulsed - Irkallian Oracle

And as my limbs laid rotting in the valleys of black and blight

I saw a burning angel descend from a burning throne

To fill my toothless mouth with its burning blood

And prophesized new life upon my mouldered bones

And I awoke to find;

past and future mute and blind

Fucking dead outside the Instant’s wide opened door

And I remembered Eternity as a beastly god

Recollecting itself in the midst of its heart

Swallowing itself as myself as in I

In the shameless drunkenness of Mnemosyne’s wine

In which I can’t possibly discern

Where begins the man and ends the divine

Se, himlen brister nu upp för Avgrundens tunga

Igenom dina grova ögonlock och lamslagna skam

Våldtäktssol bränner Lagens ordföljd till våldtäktsmening

Hamrar utomförskap in i den ouroboriska cirkelns mitt

Att sjunga den svarta Simurgens spegelbild

Över horisonternas uppskurna lår

Och kedja elementens stönande blickar

Till Mordbrandens extatiska polstjärna

And the burning I ascended unto a burning throne

From where my lidless eye beheld a burning world

As the flames sang in unison a single terrible word

And nothing else was heard