Han är en man han är ett barn - Josefin Nilsson

Han är en man han är ett barn

Och han har legat vid mitt bröst

Jag gav min sommar och min vår

Och tusen ord av tröst

Jag ger min vinter och min höst

Till år läggs år

Och varje årstid sätter nya spår

Jag tömde nysnö ur min sko

Han sträckte ut sin hand till stöd

När jag såg upp så stod han där

Och tusen klockor ljöd

Han målar Rysslands himmel röd

Han gråter svärd

Jag trampar i en grottekvarn

Till dag läggs dag

Han är en man han är ett barn

Men vem är jag?

En baborska — är det det som han ser

Nån som alltid är där

Som man knappt inte märker

En baborska — ingen käresta mer

Bara kvinnan i köket med hjärtat som värker

Våldsam är vreden hos kvinnan som ratas

Han är mot henne

Hata och hata

Jag vill brinna

Rött och hett är mitt blod

Fast han tror att det svalnat och stillats i flödet

Jag är kvinna

Om han ändå förstod

Han som tror att jag snällt ska försonas med ödet

Våldsam är verden hos kvinnan som ratas

Han är mot henne

Hata och hata

Han är en man han är ett barn

Och han har legat vid mitt bröst

Jag gav min sommar och min vår

Och tusen ord av tröst

Jag ger min vinter och min höst

Till år läggs år

Och varje årstid sätter nya spår

Jag tömde nysnö ur min sko

Han sträckte ut sin hand till stöd

När jag såg upp så stod han där

Och tusen klockor ljöd

Han målar Rysslands himmel röd

Han gråter svärd

Men jag — Jag trampar i en grottekvarn

Till dag läggs dag

Han är ett barn

Men vem är jag?