Kloka gumman - Mikael Wiehe

Jag gick till kloka gumman

Jag gick till kloka gumman

i skogen där hon bor

Där satt hon på en stubbe

Där satt hon på en stubbe

och såg på sina skor

Jag gick till kloka gumman

Jag gick till kloka gumman

när smärtan blev för svår

Dom sa, hon kunde bota

Dom sa, hon kunde bota

alla sorters sår

Jag prata' och jag prata'

Hon svara' ingenting

Hon satt i samma tystnad

som skogen runt omkring

Hon titta' i mitt inre

Hon lyssna' på mitt bröst

Sen tog hon mina pengar

och stoppa' i sin börs

Jag gick till kloka gumman

Jag gick till kloka gumman

Sen gick jag därifrån

Allting var det samma

Allting var det samma

när jag gick som när jag kom