Trädet - Mikael Wiehe

Det står ett träd i Stockholms stad

Det står vid Strömmens strand

Med kronan full av gröna blad

Och hög och mäktig stam

Men om man ser på nära håll

Syns spår av såg och spett

För det var här som striden stod på sommar’n -71

Det fanns en man en potentat

Jag säger inte mehr

Men allt, han såg i Stockholms stad

Det skulle rivas ner

Han slog och slet han högg och rev

Tills allt blev rök och damm

Och så en dag så stod han där

Och såg på trädets stam

Men då steg stadens borgare

Och pack och pöbel fram

Ja, alla dom som älskade

Det vackra som försvann

Man slogs mot yxa

Man slogs mot såg

Man slogs mot järn och spett

Till sist fann maktens män för gott

Att blåsa till reträtt

Och många år, och mången dag

har gått vid Strömmens strand

Av ilska sprack, vår potentat

De’e få som minns hans namn

Men trädet står där än idag

Och visar dej och mej

Att när dom många går ihop

Får makten böja sej

Ja, då och då, nån gång ibland kan uppror löna sej