En gång älskade han livet - Nordman

Allt det han ägde, små jordiska ting

Allt som han hade kärt

Bars ut ur huset och slängdes omkring

Som det var ingenting värt

Själv var han borta och tur var väll det

Gubben var blek och tunn

Låg i sin låda av ohyvlat trä

Slockna med vidöppen mun

En gång älskade han livet

En gång var han stark och ung

Kysste den vackraste flickan

Kände sig rik som en kung

En gång kunde han bestämma

En gång var han någons tröst

Det var som våren där hemma

Plötsligt kom kyla och höst

Han hade planer och hjärtat det brann

Framtiden var så ljus

Så kom den dag då hans kära försvann

Och det blev tyst i hans hus

Tystnaden spred sig och kylan kom in

Snart blev han trött och svag

Sörjde en flicka han kallade sin

In till sin yttersta dag

En gång älskade han livet

En gång var han stark och ung

Kysste den vackraste flickan

Kände sig rik som en kung

En gång kunde han bestämma

En gång var han någons tröst

Det var som våren där hemma

Plötsligt kom kyla och höst

Nu är han borta och huset tömt

Snart har man glömt vem han var

Borta är vänner och det som brann

Snart finns det ingenting kvar

En gång älskade han livet

En gång var han stark och ung

Kysste den vackraste flickan

Kände sig rik som en kung

En gång levde han på jorden

En gång var han stark och ung

Själen såg ljuset och for den

Ut ur en vidöppen mun