Gryning - Petter

Jag vandrar hem, medans benen dom stretar emot

Jag rullar som ett klot, balansen den svajar

Jag blajar för mig själv, tänker för mig själv

I metropolen, storstadspulsen pulserar

Ser allting omkring mig, runt omkring

För det formas som en ring, ingenting ses klart

Svårt att fokusera, har svårt att gå rakt

Allt rör sig sakta, jag är i precis samma fart

Blicker sveper och söker, jag röker min sista cigarett

Mitt hjärta känns lätt, vatten som faller i natten

Regnet duggar tätt, jag känner lyckan i magen

Berusad och dragen, jag håller mig vaken

Med dimman i min blick, glimtar mot malmen

O dom ståtliga taken, jag minns alla haken

Jag älskar promenaden, rustiken i Skeppsbro-fasaden

Hela staden, neonet spelar sitt ljusspel för mig

Lyser upp hela natten med sitt sken

Hör traffiken, en supig siren drar förbi

Jag vandrar i glädje, i min egen utopi

Så många promenader, så många nätter

Inga cash i fickan, inga cigaretter

Kvarter för kvarter, ler åt allt jag ser

Nyktrar sakta men säkert, men suktar efter mer

Spatserar i harmoni, jag känner mig fri

Jag känner mig fri när jag går

För all smärta är förbi från igår

Jag lever idag i mitt packade rus

Vinden sveper och jag känner dets sus

Brisen den klarnar, molnen förs bort

I allt vått och torrt, solen har sin gång, sin sång

Som Stockholms betong, det värmer i nacken

Jag vandrar upp i backen, med vinglande kliv

Betongen känns massiv, jag färdas

Och staden vaknar sakta till liv