Washington -

På väg hem från baren

Jag tog vägen vid vattnet

Himlen i röda färger

Lade mig ner vid ett träd som vid en släkting på sjukbädd

Dimman flög uppe vid berget

Det var då jag hörde mullret ifrån vänster

Asfalt sprack och råttdjur, maskar, krälade fram

Åt samma håll började alla gå

Och jag skrek «Vart ska ni då?»

Och de sa «Washington, Washington»

Nu kom stormen plötsligt

Träd föll i mönster

Vinden käftsmällde mig åt bägge håll

Djur kom ned från skogen

Ställde sig i trupper

Jag verkade plötsligt liten

Och sjön där jag brukade bada började koka

Alla växter och träd sögs upp mot skyn

Och fullmånen var helt blå

Och jag skrek «Vad vill ni då?»

Och de sa «Washington, Washington»

Vi möttes uppe i luften

Över Atlanten

Myror och isbjörnar, palmerna och jag

Gud, jag kände mig fånig

Hade trott att jag var

Att jag var mer viktig än havet

När oljan slutade rinna stannade bilarna

Flygen föll rakt ner, och många strök väl med

Och en växt som var någon slags ledare

Pekade framåt och sade «Ner;

ner mot Washington, Washington»

Och nu åker vi mot Washington