Vaggvisa - Sofia Karlsson

Nu skälver visan vaggande

Som tung skog i vingad vind

Nu somna och i drömmar le

Nu vila, rosenkind!

Nu vaggar visan vän och öm

Det är djup och ro i den

Och när du ler i sagodröm

Då tystnar den igen

Den är som trädens tunga sus

Som skvalp mot land i sommarsjö

Och milt som våg mot gräsväxt grus

Den lägger sig att dö

Den skall nog susa stark en gång

Högt glad, som himmelen

Den skall bli lek och rusig sång

Och tystna av igen

Den skall bli glad som himmelen

Kärleksröd, rosenfin

Och du skall dricka djupt till den

Ditt ödes tunga vin

Men när du styvnat stelt till ro

Och bäres bort av svarta män

Och bäddas djupt i jordebo

Då tystnar den igen