Allt - Tomas Andersson Wij

Nu slår vårens första regn emot taken

Jag står vid fönstret

Som en vålnad

Den här stan är som ett pålagt skratt

Lika död, lika punktlig och lånad

En gång hade jag mitt kort I baren

I slippen mellan framgång och undergång

Mitt I ängslighetens största seger

Samförståndet och skvallrets knägång

Du drar mig till soffan

Och vi lägger oss ner

Och du viskar

Den här stan är för sorglig

Vi är värda så mycket mer

Vår klass är inte första klass

När blodet stiger

Slinter kniven

Den kränkte vill ha sanning till varje pris

Men slåss med en egg

Som är sliten

Nej, inget är så svårt som att vinna mot sig själv

Vi kan reglerna

Men kan vi spelet?

Skriker, fäktar förtvivlat framför domaren

Som om vi redan fölorat

Och vet det

Det är det raka

Det äkta

I dig som jag ser

Men hur många kors ska du dö på

Du är värd så mycket mer

Du säger: livet är en enda kamp för värdighet

Jag tror jag förstår

Vad du menar

En kamp för kärleken

Guden inom oss

En kamp för det som lyfter, förenar

Politiker, media, kanaler utan vatten

Allt har ett pris

Allt saknar värde

Från kyrkan på berget strömmar toner

Det är sången vi en gång lärde oss

Om en rikedom större

Än den här världen ger

Vi visste det då

Vi är så mycket mer

Så mycket mer

Nu slår höstens första regn

Mot vår motorhuv

När du somnat såg jag gränsen

Vi är över den nu