Pepparmyntstabletterna - Torsson

Det var mörkt klockan 6 och jag satt på min buss

Som vanligt på väg hem från mitt jobb

Det var fullt och på platsen bredvid mig där satt

En man som var klädd som en snobb

Hans skjorta vit, hans kavaj var korrekt

Han luktade ändå av svett

Jag var trött och försökte och tänka på annat

När han sög på en pepparmyntstablett

Jag blev klämd mellan mannen och fönstret och sa:

«Förlåt, kan ni flytta Er en bit»?

Då la han ett pekfinger över sin mun

Och skakade huvet hit och dit

Jag antog av gesten att mannen var stum

Det var den ende jag någonsin sett

Jag mötte hans blick och han nickade vänligt

Och bjöd på en pepparmyntstablett

Han tog upp en gammal mobiltelefon

Och peka' på knappen för «Mute»

Jag minns att jag tyckte det verkade som

Han trodde jag var en idiot!

Han log för sig själv, och han skrattade tyst

På ett underligt, grymtande sätt

Sen tystnade skrattet, hans leende dog

Och han bjöd på en pepparmyntstablett

När dom stannade bussen på nästa hållplats

Så hände en underlig sak

En maskerad man steg på där framme

Och dessutom flera där bak

Mannen där framme drog upp en pistol

Sa till oss att sitta still

Han ställde sig alldeles bredvid oss

Och luktade pepparmyntspastill

Dom maskerade männen gick fram längs gången

Och skrek på ett främmande språk

Dom tog våra pengar och smycken och guld

Och slog vår chaufför med en påk

Sen tog dom den stumme och hoppade av

Den stumme skrattade brett

Han försvann och var borta men kvar på hans plats

Låg en ask med en pepparmyntstablett