Julvisa i Finnmarken/ Isfärden - Triakel

För den vinande nordan och vintern, broder

För den grånande morgonens stjärna klar

För vårt hem och vårt land och vår bedjande moder

För myllrande städer och istunga floder

Vi höja vårt stop- och för kammande dagar

Och för kärlek och lycka som var

När sjöarna ligga här frusna och döda

Och yrväder härja bland moar och slog

Vi dricka och drömma om bäckar som flöda

Och minna oss Terrvalaks solnedgång röda

Och gårdar som lysa bland åbrodd och lilja

Och skuggor som dansa i skog

För den hårdaste skaren och bittraste vinden

För det fattiga folket som slåss för sitt bröd

För dem som i armod bli hårda om kinden

För dukade bord och för slädar vid grinden

För sårfyllda kroppar och läkande död

Försonta och glada i stjärnans timma

Vi glömma att jorden blev breddad av hat

Vi resa oss upp under stjärnor som glimma

Omkring oss de heligas natt vi förnimma

För dem och för jorden, för himlen och oss

Våra stop vi höja, kamrat