En Blixt Från Klar Himmel - Vintersorg

Åskvigg slår mot regnblöt bark

Jordströmmar antänder sedan roten

Fåror har plöjts likt vidsträckt odlingsmark

Av källan som slungar ut eldkloten

Det rullas ut en brokig linda

Med verkning att förblinda

Tills ett naturbål brinner med ljudlig signatur

Därefter ligger skogen som förkolnade rester

Mot nattens fond en brandgul kontur

Ett dramatiskt skådespel som lystiden befäster

Naturbålets magi

Skänker liv till drömbilders värld

Från åskvädrets logi

Och följer luftströmmars färd

Naturbålets empiri

Är ett starkt men förgängligt sken

Likt trolldom och signeri

Vaknar nästa blossande fenomen

Irrbloss som självantänds, likt nattens kristaller

Och lågar över myr och hed

Där som det stilla står, förmultnar och faller

Som blixtnedslagets efterled

På den ljungbevuxna heden, en lägereld

För att värma de som i drömmar satt

Där «Yggdrasil» ligger av elmseld fälld

Och tanken färdas i evignatt