Myren - Vintersorg

Tyst ligger myren i dimma klädd

Blott ekot av enslighet förestår

När regndis väter en gölrik bädd

Dess mörkröda purpurvitmossa och sileshår

Min vandring ut på gungfly irrar

I skymning mellan skuggornas ränder

Från randskogen giriga ögon stirrar

Och bevakar sitt byte från forna stränder

Lockrop från upphöjd källkupol

Vattenljudet som retar min törst

Och fjättrar mig i denna grönklädda nekropol

Tills dråget sköljer över mitt bröst

När myren kallar mitt namn

Och förföriskt fängslar hjärteslagen i sin kärva famn

När myrens ödsliga stämmor klingar

Ovan: en svulten korp som seglar på svarta vingar

Erosionsrännor har bildats av skyfallens färd

Här är jag värnlös för nordanblåsten

Våtmarken kramar benhöljet som en obarmhärtig värld

Och under botten kyler permafrosten

Färdigheter falnar bland myrullen

De träder in ett sumpigt mausoleum och fort

Hjälpt av trög erosion djupt i mullen

Som sakta driver det mänskliga bort