Gideon till Plautus - Cornelis Vreeswijk

Jag iakttar din bild Felicia, i svart och vitt

Och allt det svarta mot den vita huden

Blir för en hundradels sekund utbjuden att famnas fritt

Liksom en bubbla går ett sekel i ett glas

Jag ser på hennes mun, jag jämför hennes öra

Men, hon är spegelvänd och vad annat finns att göra

Inga kommentarer, ingen att beröra i denna fas

Och lurenklang, utbröt sig allt narr i gnistret

Ur hjärtat ut du ställa dig till andra i registret

Du gör din plikt och sen råkar du i klistret

En dag till slut

Det hjälper ingenting att spilla mord

Hon gör vad andra vill

Min vilja är motstridig

Jag var för sen eller jag var för tidig

Så blir det en dialog till slut

Tvåsidig och kvävs i ord

Jag vänder blad, och sedan minns jag henne

Och så minns jag henne, att hon var ljuv

Vad sägs vän Plautus om en bild som denne

Hon var i mitten ty vi vore trenne

Och en var tjuv

Liksom en herde med en varulvsblick

Men sommarnatten då

När räven såg att människan var lycklig där hon låg

Vän Plautus, tidigt 60-tal

Ett tappert tåg som förbigick

Envoi:

Vän Plautus, låt det stanna oss emellan

Jag läser dessa bilder ytters sällan

Men medge, det är sällsamt inte sant

När man helt plötsligt får ny bild

På gammal dambekant