Midvinterdraken - Finntroll

En eld över vinterns himmel

Drakens svans en bister glöd

Så fallit, bränt

Korsat nordens skyar

Förintelsens vak

Förkolnad mark

Där den red

Den brände fä, den brände träd

Brända lik och förkolnat kött

Svart ligger jordar

Rykande, döda

Människans gårdar

Den spy sin tjära

Eld, frätande galla

Krälar sig runt i dråpets lusta

En natt då riken falla

Ve draken, ormars orm

Ingen sett maken till gudars storm

Midvinterdraken

Ur vinters kyla då draken gled

Det mindes man i släkters led

Den dök i jorden, begravd där ner

I stålets sjö, den allt nu ser

Då den dök, slukades av jordens andar

En gåva av stål ur sjön då steg

Ve draken, ormars orm

Ingen sett maken till gudars storm

Midvinterdraken

A fire over winter’s sky

Tail of the dragon a gloomy flame

That fell, burned

Crossed the northern skies

The wake of obliteration

Charred land

Where it rode

It burned the cattle, it burned the trees

Burnt cadavers and charred meat

The lands lay blackened

Smokey, dead

The areas of man

He spits his tar at

Fire, corrosive gall

Squirming in the pleasure of slaughtering

The night when the kingdom fell

O' dragon, serpent of serpents

Never has been seen such a godly storm

Mid-Winter Dragon

From the coldness of winter the dragon glided

It shall be remembered through family lines

It rose from the ground, had been buried there

In a lake of steel, that all see now

Then it rose, one swallowed by the spirits of the earth

A gift of steel from the lake climbed the sky

O' dragon, serpent of serpents

Never has been seen such a godly storm

Mid-Winter Dragon