Du måste finnas - Helen Sjöholm, Malmö Musikteaters kör & ork

Du fördrev mig, gud.

Från mitt hemland slets jag bort

Här är jag en flykting och en främling och det ödet finner jag mig i

Men du tog mitt barn och du tar mig från min man

Jag kan inte längre se en mening.

Vad är det du vill, vad ska jag tro?

Tanken är svindlande, framför mig gapar en avgrund

Hela mitt väsen gör uppror och vill säga nej

Frågan är väckt och nu darrar min själ inför svaret

Att du inte finns till, fast jag trodde på dig

Vem skulle hjälpa mig uthärda livet härute?

Vem skulle ge mig den kraften som jag måste få?

Vem skulle trösta mig?

Jag är så liten på jorden

Om du inte fanns till, ja, vad gjorde jag då?

Nej, du måste finnas, du måste!

Jag lever mitt liv genom dig

Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav

Du måste finnas, du måste!

Hur kan du då överge mig?

Jag vore ingenstans, jag vore ingenting om du inte fanns

Aldrig förut har jag haft dig i tal eller tanke

Det lilla ordet som skrämmer och plågar mig så

Ordet är om, om jag bett alla böner förgäves

Om du inte finns till vad ska jag göra då?

Vem skulle känna min ånger och sedan förlåta?

Friden i själen, ja, vem skulle skänka mig den?

Vem skulle så ta emot mig till slut efter döden?

Om du inte fanns till, vem tog hand om mig sen?

Nej, du måste finnas, du måste, jag lever mitt liv genom dig

Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav

Du måste finnas, du måste!

Hur kan du då överge mig?

Jag vore ingenstans, jag vore ingenting om du inte fanns

Nej, du måste finnas, du måste!

Hur kan du då överge mig?

Jag vore ingenstans, jag vore ingenting om du inte fanns