I Hostlig Drakt - Otyg

I ydesnårens huld du speglar furostam

Innerligt du strävar längs källmossen fram

I gryningsfrostens fägring så klar, så kall

I höstlig dräckt, i höstlig dräckt

Ett vildmarkshymnariums fänslangde ton

Sträckes emot skogshuldad vitterstron

Septemberprakten gykker den lövtäckta bäck

I höstlig dräckt, i höstlig dräckt

De vita dimmornas färd du styr

Din bundsförvant äro vinden som yr

Längs en margfladig lågslands myr

Du stilla glänsar i tystnad

I skymningstiden famnas ditt rofyllde sel

Där videskuggor leker i ett skymlande skådespel

Nu töcken åter stiger ifrån bäckflödets härd

I höstlig dräckt, i höstlig dräckt

När vinterliga slöjor sig sänker ned

Och vattenyten hårdnar av kölden så vred

Dock ännu oss du fägnar i islupen prakt

Ur höstlig dräckt, ur höstlig dräckt

De vita dimmornas färd du styr

Din bundsförvant äro vinden som yr

Längs en margfladig lågslands myr

Du stilla glänsar i tystnad

De vita dimmornas färd du styr

Din bundsförvant äro vinden som yr

Längs en margfladig lågslands myr

Du stilla glänsar i tystnad