Guds fruktan/Steklåt - Triakel

Jag lever i gudsfruktan med nöje till min död

Men ett är som kväljer mitt hjärta

En annan har bedraigt min kära fästemö

Det må jag beklaga med smärta

Men aldrigt i världen jag har sådant tänkt

Att en så stark kärlek skall bliva bortvänd

Där över jag månd mig beklaga

Jag haver ingen kärare allt uppå denna jord

Är vännen som jag haver i mitt sinne

Mitt hjärta är bebundet allt med en sorg så stor

Och därför mina tårar rinner

För dig min lilla vän som jag haver i mitt sinn

Jag önskar av allt hjärta att du skull bliva min

Men kanske är jag allt för ringa

Nog vet jag att du kunde dig en rikare få

Ja här uti världen att leta

Ock mången kan väl söka efter rikedomar stor

Men kunna finna den som sig förtreta

Ja gud han giver mig min lilla skärda del

En kan väl inte klaga och inte finna fel

Om du ville människa heta