Stina - Triakel

Ja härom året jag träffa Stina

Och slände till na en liten puss

Kom ej ihåg mig för död och pina

Att nyss jag tatt mig en tobaksbuss

Ho rynka näsa och börja fräsa

Tvi vale Pelle så du bär dig åt

Gå bakom knuten spott genast ut’n

Kom sen tillbaka ska jag tänka påt

Jag blev så bplatt som en pannekaka

Och lunka hemåt som en basad katt

Den bussen fick jag minsann färsaka

Och det i väggen så det bara skvatt

Sen gick jag te na men då ho mena

Dig vill jag aldrig mer i värla se

Nehej du Pelle jag går istället

Till Jöns som bor här i granngårln breve

Och sen hi lunka iväg och knyckte

Och slog med huvet som en stursker gås

Jag stod och bliga en stund och tyckte

Att hjärterkammardöra slog i lås

Vad sku jag göra jag tänkte köra

I sjön med huvet ocj på detta vis

Mitt liv förspilla men det gick lilla

Emöjla rent, det var tjock en is

En vacker da kom dock Stina te mig

Och var så ledsen och sa såhär

En Jöns har sagt att han vill int ha mig

Och nu så sir du felle hur det är

Så om du ville nu Pelle lille

Ta mig tillbaka med båd hull och hår

Så om den saken just om tobaken

Jag lovar dig en mark om dan du får

Nehej du Stina jag genast svara

Nu kan du ha det som du ställt det te

Och som det blitt nu så får det vara

Allt sen jag bussen i väggen smet

Du sa du får mig med hull och håret

Men tackar mjukast, du är allt för fin

Uti mitt tycke är ditt hull för mycket

Och håret är bestämt ett hår av Hin