Ödemarkens Son - Vintersorg

Vid ättelkullans horg, i sangarmod och dyrkan

Av jordpuls bliver adlad en avskorlig vildmarkskung

En urtidskraft nu skänker den slagfärdiga styrkan

Till vist och myrar med aska uti hjärtat

Dimmans följeslagare träder pa florygg skör

Han skadar skändad mark, nu sinnet bliver svärtat

En själaklagan starkare än jättars kör

Ref:

Ödemarkens son — fran majestätiska nord

Ödemarkens son — svor en ed till sin fosterjord

Ödemarkens son — med stormens röst hörs hans strof

Ödemarkens son — omskaldad naturfilosof

Resan fortskrider, ledsagad av sin egen skugga

Över stenbackar och rösen mot fjärran horisont

Frihetsgill i själen, men medlen äro njugga

Fast rikedom är vyn, och födan i hans näverkont

För langväga vindar och regnbagens harmoni

I vördsam bugan

Han tämjer dess vässen med folflig magi

Där klippblock är självaste sockenstugan

Ref:

Lavformationer pa halstam och rot

En fägnad monumental

Eldfäsrningsböner invid bergets fot

Hörs i hans madrigal

Ref:

Ödemarkens son — höglandets profet

Ödemarkens son — besitter utmarkens hemlinghet

Ödemarkens son — vid ättekullarnas horg

Ödemarkens son — han är omnämud som Vintersorg