Höst på min planet - Lars Winnerbäck

Jag kanske borde åka utomlands

Du säger att jag borde se mig kring

Men jag har inte tid med någon annanstans

Har inte lust med massa «någonting»

Jag vill se frost ur varje sommardagg

Jag vill se skymning mitt i rusningen

Jag vill se vimlet byta ytterplagg

Jag vill se löven byta färg igen

Du säger att jag har en liten värld

Men den är större än begär

Jag vilar under himmelen

I höst på min planet

Jag sjunger för mig själv

Fastän jag vet

Att sånt kan kallas ensamhet

Nu sköljer luften över sommardamm

Nu landar folk och allting återgår

Nu går passionen och blir allvarsam

Om någon sådan ännu återstår

Jag blev utan, men jag klarar mig

Det finns en park vid Söder Mälarstrand

Dit kan man gå en stund och vila sig

Man kan få nog av all panik ibland

Det är nojor och normer, neuros och rosa neon

Och tomma tal i telefon

Jag vilar under himmelen

I höst på min planet

Jag sjunger för mig själv

Fastän jag vet

Att sånt kan kallas ensamhet

Persiennerna dras ner

Det mörknar och jag ber:

Låt mig bli din melankoliska vemodskavaljer

En nattlig promenad

I en höstmörk stad;

Jag kan inte önska mig nåt mer

Så jag åker inte utomlands

Förrän vintern fäller slutridå

Här är ett skådespel i höstlövsdans

Som jag vill se varenda meter på

Du säger att jag har en liten värld

Men den är snygg och full av flärd!

Jag vilar under himmelen

I höst på min planet

Jag sjunger för mig själv

Fastän jag vet

Att sånt kan kallas ensamhet

Jag vilar under himmelen

I höst på min planet

Jag dansar för mig själv

Fastän jag vet

Att sånt kan kallas ensamhet