Stockholms kyss - Lars Winnerbäck

Ingen glittrar som dig Stockholm,

ingen har lockat mig som du

Du var sval n¤r jag kom hit och du ¤r svalare nu

Men jag har k¤nt hur mina steg har fҐtt en gata h¤r att gҐ

I ditt regn fick jag den kraft jag skulle fҐ

Dina sҐnger har jag sjungit, dina dr¶mmar har jag dr¶mt

Min sans har jag f¶rnekat och min hemstad har jag gl¶mt

Jag har lҐtit dig f¶rst¶ra mig, jag har stampat i din takt

men nu m¶ter jag alla ord som jag har sagt

Jag har seglat pҐ ett stormande hav

och tro mig, jag har velat st¤vja vinden

Det ¤r kyligt h¤r i natt,

n¤r Stockholm kysser mig pҐ kinden

Det ¤r som om jag har ljugit n¤r du frҐgar var jag fҐr allting ifrҐn

Jag ¤r slungad upp pҐ bҐlet, om du undrar hur jag mҐr

Jag gҐr ner till… rstaviken och sparkar h¶stl¶v med min son

Gud v¤lsigne hans smҐ f¶tter d¤r dom gҐr

En gҐng k¤nde jag doften av ett varmt och vackert hem

Jag har saknat det, f¶raktat det och saknat det igen

Den v¤rme man ska slҐs av n¤r man lҐser upp sin d¶rr

En vacker dag blir ingenting som f¶rr

Jag har seglat med ett sjunkande skepp

och tro mig, jag har velat st¤vja vinden

Det ¤r kyligt h¤r i natt,

n¤r Stockholm kysser mig pҐ kinden

Alla visioner som har slutat h¤r, all dr¶m som aldrig h¤nt

I ett myller utav v¤gsk¤l har man rest ett monument

f¶r alla idioter som gick vilse i sin tro

f¶r alla strebers utan ro

Jag har seglat pҐ ett stormande hav

och tro mig, jag har velat st¤vja vinden

Det ¤r kyligt h¤r i natt,

n¤r Stockholm kysser mig pҐ kinden

Jag har seglat pҐ ett stormande hav

och tro mig, jag har velat st¤vja vinden

Det ¤r kyligt h¤r i natt,

n¤r Stockholm kysser mig pҐ kinden