Vinter över ån - Lars Winnerbäck

«Det var nnting jag skulle frga» sa han strax efter la han p Det var vl inte s viktigt

Men det vxte sig frsiktigt I hennes huvudvrk nd Som en gnagande frga

Hon ker in till stan ibland och irrar runt dare som ett fn Fast han skert redan flyttat dare ifrn

Tiden gare och hsten fryser till

Och blir till vinter ver n Det var nnting hon skulle svarat

Nnting som hon kom p Nare hon lste I en tidning

Nnting om ensamhetsfrtvirning

Inget srskilt men nd Hon skulle skert frklarat nnting

Hon gare hem frbi hans lgenhet har dom mlat och byggt om Han har vl skert tatt' sig loss och vnt sig om Frn stan s vntar hst som fryser till

Och blir till vinter ver dom

Han kunde frgat hur hon knde

Och frklarat vad som hnde

Han kunde sagt nnting om alla sina goda teorier

Dom kunde skert tagit en fika.

Han skulle sett att dom var lika

Hare stare nu hon med huvudvrk och svare I grubblerier

Finns inte plats fare ngra trar nu Nare hans och hennes mark har blivit till en ken

Ingen lek att vara frken

Hennes kram har blivit en spark mot alla stela tysta drar

Och hennes varma mjuka rum are nu blivit en benvit korridor

Dare hon om natten gare svare bits och slare

tiden gare och hsten fryser till

Och det are lngt till nsta vare

Det glmmts ett hjrta kvar I frosten

En man som aldrig aldrig skrev

En man som undrar om hon grter

Och kanske hon frlter om hon fick veta om hans brev

Som ligger kvar p posten

Han ker in till stan ibland och irrar runt dare som ett fn Fast hon skert redan flyttat dare ifrn

Tiden gare och hsten fryser till

Och det blir vinter ver n Han ville frga hur hon knde

Och frklara vad som hnde

Han ville sga ntt om alla sina goda teorier

Han skulle grna ta en fika

Och han vet att dom are lika

Lika komiska nare bda trampar runt I grubblerier